frajdistophate.blogg.se

Skriken kändes bara högre och högre för varje sekund som gick. Jag var rädd, rädd för att gå ner och se mammas sorgsna ansikte rädd för att allt skulle brista rädd för det som kommer. Tårarna rann ner för mina kinder och snyftningarna gjord...e det inte lättare. När jag hörde mamma skrika högre ryckte jag till och sprang snabbt ner. Det var inget vanligt skrik, det var ett livrädd skrik. Det har inte hänt sen, sen… när jag nådde neder våningen höll mamma sig för sin kind och grät. Jag sprang snabbt fram till henne och kollade aggressivt på pappa som bara kollade chokat på mig och mamma. Jag drog med mig mamma upp till mitt rum där jag sa åt henne att lägga sig ner. Jag: vad hände mamma?, hon drog försiktigt bort handen och ett rött blått märke hade tagit plats under hennes hand. Jag kände ilskan växa inom mig men jag höll mig lugn för mammas skull. Mamma: han.. H-han slo-slog mig, ilskan började växa sig större och sekunden efter reste jag mig snabbt upp och sprang ner där nere.  När jag kom ner för trappan satt pappa som vanligt i soffan med en öl i handen och kollade på fotboll. Jag ställde mig framför han och drog upp han ur soffan innan jag började putta med all kraft jag hade kvar efter allt gråtande. Jag: Hur fan kunde du göra så ditt jävla svin?! Det räckte inte med att bedra mamma utan du var även tvungen att slå henne?!, jag puttade till han hårt så att han var tvungen att stapla några steg bak. Jag var snabbt framme vid han igen och kollade besviket på han. Jag: hur kunde du? Du har inte bara sårat mamma.. du har även sårat… mig, det sista kom ut som en viskning. Pappa reste sig upp och jag såg en tår rinna ner på hans vänstra kind. Han gick in till sitt rum eftersom han inte är den sortens som visar sina känslor. Jag började med tunga steg gå upp mot mamma igen och satte mig frustrerat ner på min data stol. Mamma: så ja gumman, jag ringde jobbet och de sa att det fanns ett ledigt jobb till mig men.., hon avbröt sig mitt i meningen och kollade ner på sina händer i sitt knä. Jag: Men vadå?, jag väntade otåligt på svar som verkade dröja lite. Mamma: jobbet är i L.A, hon kollade nervöst upp på mig och hennes käkar var hårt spända. Jag kollade chokat på henne innan jag log stort. Jag: I LA!?, hon nickade glatt åt min reaktion och ett lågt skratt lämnade hennes mun. Det var första gången på vadå? Två månader som hon skrattade. När jag hörde hennes skratt växte mitt leende. En vecka senare: Mamma och jag hade åkt igår sent på kvällen till L.A och kommit hit tidigt på morgonen. Vi stod utanför ett stort nej vänta ”stort” var en underdrift huset var enormt. Vi gick igenom dem stora portarna och började gå mot huset. Det fanns en stor pool på baksidan och en riktigt stor grön trädgård. Jag: Woow mamma hur har vi råd med detta?, mamma ryckte på axlarna och log stort. Inte ett sånt fake-smile som hin annars alltid brukar ha utan ett glatt och lyckligt leende. Mamma: jobbet sa att dem betalar tills vi hittar något eget, jag log stort innan jag släppte ner dem tunga väskorna med en duns.

==================================

Vill ni läsa mer??
Gå in på "Vi som dör för justin bieber" på facebook. Det är en tjej som heter Bella som skriver denna novell.
Älskar värkligen denna novell, och Bella skriver så himla bra :D <3

Här har ni länken direkt till sidan http://www.facebook.com/#!/pages/Vi-Som-D%C3%B6r-F%C3%B6r-Justin-bieber/372498829509300
Snälla gå in på denna sida och gilla :D

Om du är en Belieber och älskar Justin så borde du gilla denna sida:)
Dem uppdaterar varje dag om Justin!
Och så älskar jag Bellas novell :D